-7

fick sluta tidigare på jobbet idag, och åkte ut på landet för att hamna mitt i tårtbakande med bästa sengin och krokodilen. choklad- och banantårta  med lite blåbär på toppen, så jävla gott. orkade inte bry mig om tjockångesten, ibland måste man väl få unna sig lite... eh. imorgon blire lyxfrukost, strandpromenad och sen extrajobb pga skjuten arbetskamrat. livet är hårt i malmö.


livet är även som en tickande bomb, lärde jag mig inatt. saker man trodde var avklarade och glömda kan snabbt dras upp till ytan igen, utan förvarning. att släppa en bomb på det viset är egentligen ganska oacceptabelt, men jag antar att jag inte varit så konsekvent eller ärlig angående det innan heller, men inatt satte jag ner foten iaf. skönt, även om det gör ont. men jag tänker inte låtsas känna något som jag inte känner, och jag har inga problem med att va ensam. förhoppningsvis tog jag inte i för hårt, men det återstår att se. en vän jag inte vill förlora iaf.

och nu är det en månad sen. en månad sen jag senast fick pussa dig, senast fick se dig, senast fick jävlas med dig. tiden går snabbt, och jag lider inte direkt. att sakna är alltid jobbigt, det kommer man inte ifrån. när vi är så långt ifrån varandra så känns allt så overkligt, ingenting känns som på riktigt. minnena känns som drömmar, och din röst låter i mitt huvud. jobbigast är att inte veta när vi ses nästa gång. det enda jag vet är att jag kommer gå med lättare steg då, än nu.